Bloggen

HV71 bjöd på lite nyheter under gårdagen som kännetecknas av det som inne och ute.

Jonas Gunnarson en av juniorsidans mest begåvade målvakter har fått ett kontrakt av HV. Kul att HV förstått vilken guldklimp han kan bli i framtiden. Tanken är att han ska fortsätta bland juniorerna säsongen ut för att sen lånas ut till Allsvenskan för rutin. Med tanke på HV har lite av inofficiella farmarlag i Oskarshamn och Troja Ljungby är det inte omöjligt att han hamnar där. Ett bra beslut som jag välkomnar

Daniel Rahimi har det varit tyst väldigt länge. men i går kom nyheten att han lånas ut till Troja Ljungby från och med Söndag. Det är tänkt att Rahimi ska göra 4 matcher där. Men det kan bli tal om en längre vistelse likt det Simon Önerud gjorde i Oskarshamn.

Rahimi har varit i frysboxen länge och smålandsposten rapporterar att den tunga backen deltagit i 32 matcher under säsongen. En rejäl missräkning för under November månad spelade Rahimi 7 av 9 matcher och i December var han totalt petad med få spelminuter. Det är farligt att ta korkade utvisningar i dagens HV71, ja iallafall om man heter Daniel Rahimi.

Tanken är att få igång Daniel på annan plats än i HV71. Ett bra beslut då man tecknat ett två års kontrakt. Och utlåningen är också en bekräftelse på att JK börjat hitta sina backpositioner.

Daniel har tänkt att ersätta Lance Wards spelstil i HV, men det kan dröja till nästa säsong. Om han nu finns kvar

Apropå Lance Ward så såg jag en klumpig kommentar på Hv71 forumet. En medlem tyckte att det var högtid att Ward skulle komma tillbaks. Ward är som sagt hemma i Kanada sen Oktober månad pga. av sin son som har hjärtproblem. Även om Ward skulle återvända /Ser han som förlorad  vad kommer han hamna?

Han har inte spelad en minut på flera månader, rivaliteten över vika backar som ska spela i HV pågår dagligen och då är många matchtränade. Ward var en av de sämst rankade backarna innan resan till Kanada. Näst sämst var Johan Björk som överpresterar för tillfället. Så nej Lance Ward har inget att återvända till i dagsläget. På sin höjd en plats i allsvenskan. Valet hade varit lätt om jag vore Ward, Allsvenskan eller vara hemma med familjen i Kanada.

Nåt helt annat

JVM avslutades i går för svensk del, vi torska mot USA i bronsmatchen och det var en besvikelse. Fördelen med avslutet är att de båda Jesper kommer hem igen. Jesper Fasth och Thörnberg har varit bra i JVM och framförallt Fasth som känns mogen och ödmjuk i sin roll. Lite kul med JVM ur HV perspektiv, vi har sett hur både Matthias Tedenby och Andre glänst och nu fick Jesper lite rampljus. En skön komplimang av Nicklas Wikegård som tyckte att Fasth var en av de bättre spelarna under JVM

Har följt negativismen kring Sveriges prestation i JVM och visst Sverige hade förmodligen sin bästa årskull på länge i Buffalo. Men att gå som ett tåg i JVM och sen besegra Kanada i en rätt så betydelselös match är inget att imponeras av. Laget genomsyrades av en mentalitet som funnits länge hos Sverige. Långt men inte längst i turneringar.

Vi klagade och bespottade Ryssarnas agerande efter straffmissen. Nemeth vill göra borstjisoppa av ryssar men lika kul var det att svenska laget hade fixat en liten banderoll till Ryssarnas omklädningsrum.

Själva finalen blev galen tillställning som länge höll på att gå som planerad. Kanada skulle föra tillbaks JVM guldet hem men sen vaknade Ryska Björnen. Man stängde ner tredje perioden och vann den med 5-0. Ja 5-0 i den sista perioden mot just Kanada. En viss bloggare från Gävletrakten tyckte att Kanada sket ur sig stjärnor på stjärnor. Kanske är det så men just nu skiter de bara ur sig silvermedaljörer.

Vi ska inte skämmas, vi åkte på däng av ett Ryskt landslag som visade jävlar anamma hela turneringen. Underlägen vändes mot Finland, Sverige och sen Kanada när det gällde. Ett lag som hade karaktär av den större skolan. Det kallas att spela för laget och inte för jaget som ofta kännetecknas av rysk hockey.

Kuznetsov och Tarasenko, vilka lirare. Och den roliga faktan är att vi får se den fantastiska Calle Järnkrok och Vladimir Tarasenko i samma Conference väldigt snart.

Stort grattis till Ryssland

Sist men inte minst, Johan Davidsson fyller 35 i dag. Hipp Hipp Hurra på din dag

Försnack tror jag vi skiter i dag, Sarg ut hälsar på i Kinnarps och det gäller bara att vinna. Tre poäng inget mindre

Välmött/ Hvbloggen

Relaterade inlägg:

1. Oh Canada
2. Ward episod II
3. Undersökande Journalistik?
4. The Wizard of Ward
5. Lättnad
6. Dags för rond ett
7. Linkan fäller DIF och så nya diskussioner