#21, Legenden, Myten, Mannen
#21, Legenden, Myten, Mannen
En epok går mot sitt slut på självaste alla hjärtans dag. Peter Forsberg slutar med Hockeyn och efter två matcher för sitt älskade Colorado Avalanche. Ett besked som inte förvånar många men likaväl är det smärtsamt att se dessa svarta mörka rubriker. Känner ångest, sorg, bedrövelse att inte få se Peter Den store uppträda nåt mera. Jag och tusentals människor har följt hans väg som våran störste hockeyspelare i många år nu och just därför blir det extra speciellt.
Jag har många minnen med #21 och ett lite diffust sätt när jag minns tillbaks på hans karriär. Ofta har denna man kämpat i fel lag i min värld och jag har själv svurit åt han många gånger.
Mitt första minne går tillbaks tidigt 90 tal ,året innan jag på allvar började följa Elitserien. Jag bodde vid tidpunkten hemma i Blekinge och där fanns det två ES lag man följde tätt. Redhawks och HV. Jag minns när han knäckte en klubba, tjurade likt ett dagisbarn och svor åt Börje.
Jag tyckte han var en uppkäftig jävel, en sopa som inte skulle bli något. Mina åsikter som 13 åring var att de tysta firade de främsta framgångarna. Mina idoler var Larionov, Fetisov, Kasatonov, Makarov, Tretiak. Sovjeter som talade mindre och visade juste mer på isen.
Gud så brutalt fel jag hade. Foppa förändrande sig aldrig genom åren. Han besatt en envishet som få hockeyspelare besitter. Han hade en vinnarinstinkt som ingen annan hade och han var en fantastisk hockeyambassadör för Modo, Colorado och det Svenska landslaget.
Våra vägar korsades flera gånger på udda sätt framåt i karriären. Jag som ung passionerad supporter och han som en firad världsstjärna i Colorado. Ett lag som jag föraktade över allt annat på det glada 90 talet i NHL. Mitt lag var/är Detroit Red Wings och under några mörka år utvecklades våra lag till dödsfiender. Man var ledande lag i den västra konferensen och tuppfäktningen handlande om vem som var giganten i Väst.
Detta hela blev ett spel som utvecklades till dödligt allvar. Människor skadades svårt, hat uppstod och avskyn var total. Ja jag hatade alla Foppas grisvänner och The Blood Game är för evigt förknippat i mitt hockeyminne. Den enda spelaren jag på ett visst sätt respekterade var just #21 som var en klass i för sig.
Han var kort sagt fenomenal i allt han gjorde.
Det är en afton där minnena poppar fram och jag börjar inse att jag varit priviligierad att få uppleva en fantastisk epok i Forsberg. Jag har fått njuta av
Markus Näslund, Mats Sundin, och kvar är bara den främste backen genom tiderna kvar. The Great Lidas.
En epok värt att vördna och respektera för jag betvivlar att jag någonsin kommer få se någon generation lyfta svensk hockey så pass mycket som Foppa gjorde. Jag ser inte tjurighet, ondheten i Pääjärvi-svensson, Hedman, Omark, Harju, Tedenby mm. Dessa grabbar är fantastiska på sitt egna vis men det kan bara finnas en #21.
En aningen känslosamt men samtidigt känner jag mig euforisk som få delta och uppleva dessa minnen.
En annan av hvbloggens skribenter upplever nog samma känslor i skrivande stund. Sportsnackaren är slavisk supporter till Philadelphia Flyers och efter många om och men fick han njuta av en Foppa i storform just i Flyers. Laget han en gång i tiden skulle spela för.
Minns ni karusellen kring Eric Lindros som vägrade spela för Quebec Nordiques det som blev Colorado pga av språkliga åsikter.
Ja historiken är enorm och vad har ni för minne n av Forsberg?
Min främsta är förutom de nämnda är följande
1. Straffdramat 1994, platsen var Lillehammer, motståndet var Kanada, målvakten hette Corey Hirsh. Det hela blev ett frimärke senare. Minns ni?
2. Karusell åkningen mot Finland i en känd match, Foppa åker soloraid och gör 5-5 målet. Episkt
3. Eric Lindros välkomnade Foppa till NHL av en propp med gigantiska mått
4. Foppa tyckte att Igor Larionov skulle strypas till döds i en känd match
5. OS 2006, året då Sverige blev bäst igen
6. Foppa i Flyers, en oförglömlig syn
7. Börje du är så jävla kass. Underbart
8. Fotjäveln som aldrig ville bli frisk,
9. Alla patetiska svenskar som tyckte han var pinsam
10. Vinnarinstinkten som ingen kunde stjäla
Tack för allt, Heart of hockey.
Tack för allt, epoken är över.
Hoppas vi får se dig i Elitserien framöver
Youtube kavalkad nedan.
Relaterade inlägg:
