Tja nya tider i livet
I dag är det den andra februari 2012, och det är hög tid att skriva några rader. Senast jag skrev något var den 29:e oktober förra året. Innan jag la bloggen på is. Inlägget som följer kommer handla väldigt lite om hockey och HV71 utan mer varför frånvaron varit så lång. Jag började skriva på inlägget förra månaden, men tvekade, raderade och började om på nytt. Dels för att texten är av personlig natur och dels för att jag känner mig rostig på att skriva en text avsedd för the World Wide Web. Inlägget är även riktad till alla som mejlat, frågat på twittern och facebook varför bloggen ligger på is. Så jag hoppas att det ger svar på tal.
I slutet av förra året vändes livet upp och ner. En nära familjemedlem fick beskedet att denne fått pankreascancer mer känd som Bukspottskörteln. Det blev ilfart ner till södra Sverige för mentalt stöd innan en massiv operation skulle äga rum. Operationen som gjordes tog 12 ½ timmar och jag avverkade flera mil av promenade på länssjukhuset i Kalmar. En dag som jag upplevde som den värsta och då har jag tagit den hårda vägen i livet. Att tända av på droger, sitta av en volta eller två var inget av det jag såg den dagen i Kalmar. Tja, vad är det rätta utrycket för livsscenarion som detta? Ja, enkelt och gott. Lifes a bitch, no less, no more.
Ja allt gick faktiskt bra och i dagarna genomgår familjemedlemmen cellgiftsbehandlingen med ett större hopp än innan beskedet. Pankreas är för den oinvigde en dödscancer, med ca 3-5 % överlevnadschans på en femårs period, dvs om tumören är sen påkommen. Det var de inte i detta fall och med lite hopp kanske det finns några kvar av denna människas liv.
Mitt i samma veva fortsatte skiten med en separation där barn finns med i bilden. Inte rätt läge i livet men tvunget att ta. Två vuxna människor under samma tak med noll passion för varandra. Inte det lättaste och hockeyintresset tvärdog. Hockey blev bara siffror och en tafatt känsla. En känsla som däremot kommit tillbaks med stormbesked under HV:s jobbiga period. Där säsongen blivit en av de mest udda sen de mörka dagarna under 90 talet.
Som att det inte räckte under livskrisen jagades man av kronofogden, och står idag med skulder över öronen. Peppar, peppar säger de. Tja hade jag inte barn vet jag inte riktigt vad jag hade tagit vägen mitt allt
Och på självaste nyåret avslutades 2011 med beskedet att en barndomsvän tagit en överdos och dött. 28 år gammal
Ett pissigt 2011 med facit i hand
Hockeyn har under många perioder varit min livboj och fortsätter även detta år. Det är en sport som förenar människor från hela landet med känslor, bitterhet och glädje. En fantastisk vacker sport! Trots 0-0 matcher i Coop Arena
Inlägget vill jag även tillägna de människor som jag lärt känna via sociala medier såsom Bloggar och Twitter.
Stort tack till Fredrik Sten på Hockeytankar, som vet vad mentalt slitage är. Familjen Persson i Södra Sunderbyn som är så mycket mera än bara tråkiga Lulää fans. Towe Varland på yrväderstankar som supportat och tänkt på en. Daniel Malmberg på blogg-photo med empatiska gärningar. Frölundasnacket som blivit far i dagarna, Trollangel på Twitter som dök upp som en stjärna från ingenstans.
Tommi Kronqvist som twittrar som LHFever, är en grym och fin människa som vet vad hårda skolan betyder. Tack. Åse Kaati en engagerad Lulää supporter med stort hjärta för de hon inte känner tack.
Christian på Pucksnack ska också ha stort tack. Blom_78 som blivit en kompis i nöden de svåra dagarna. Black Boris mitt lilla solsken som backat en är man sett livet från den svarta sidan, Jörgen som twittrar som IsakTheFirst, alltid stimulerande att prata med dig och sist men inte minst Nidek på AlltidHV som stöttat i ur och skur. En fantastisk kamrat
Nu är det slut på tacktalet.
Nu köör vi så det ryker
I morgon bloggar jag om hockeyfacisterna i Lulää. Bättrehockey har tydligen svaret på frågan, nja. Jag har en helt annan åsikt.
Häng på i diskussionen framöver. Forza HV71, länge leve anfallshockey. Död åt defensiv hockey
Nu kaffe
Relaterade inlägg:

Hoppas allting ordnar upp sig kompis
blom_78
Tung läsning, hoppas verkligen på ett bättre 2012 för dig och dina nära.
Kämpa på Z.
Död åt defensiv hockey.
/Magnus
Hej Zoran, först av allt hoppas jag du mår bättre idag, ibland kan en djuuuuup inandning vända på oturen och få fru fortuna på rätt plats…..det har hänt mycket kring dig förstår jag och bloggen? Det är bara en bi-sak och man märker det då det inte fungerar längre socialt och mentalt….Nu får du se framåt 2012, ett Guld för LIV vore ej dumt, och Offensivhockey ska överleva, garanterat.
Krya på dig, ta god tid på dig och känn ingen press, du behöver inte bevisa nåt för vi vet vad du kan prestera.
MVH
Adam K
Livet är som livet alltid varit, ett litet helvete. Men bara i perioder. Ibland är det som en tisdag på IKEA eller för all del – i COOP Arena. Köer, korv och mos och kämpa, kämpa, kämpa, byt. Men trägen vinner och vare sig man gillar HV eller Hovet eller både och så vet man att det kommer pauser, powerbreaks och ibland till och med en Petrasek. Eller som i mitt fall, en ny säsong med mycket Bång.
Som du vet Z var 2011 i mångt och mycket ett skitår även för mig. Lite för mycket av det dåliga, kort sagt. Men som det så fint heter i den mångbottnade Berth Idoffska visan: Efter regn kommer solsken! Kan jag bidra till att lysa upp ditt mörker så gör jag det så gärna. Bara du lovar att fortsätta lysa upp mitt.
Remember this chant…? http://www.youtube.com/watch?v=idAMTqpaBSk&feature=related
Vännen! Usch vad jag känner igen det där. 2008 var mitt 2011. Men det där vet du ju redan. Ibland undrar man om någon gjort så att alla onda saker kommer på en gång, som när man drar av ett plåster istället för det långsamma lidande det blir om det kommer lite här och där. Men det gör inte smärtan mindre. Oron, sömnbristen, berg- och dalbanekänslorna, återfallskriserna, ja allt blir liksom överväldigande. Hoppas allt vänder snart. Praktikplats är en bit på vägen. Jag finns här för dig. Kram
Kämpa på Z!
Finns här. Vänner ställer upp för varandra
Kram
KÄMPA!!